Hembesök

När jag gör hembesök hos djur och dess ägare går min
kontakt med djuren till på samma sätt som vid ett distansarbete.
Kommunikationen sker telepatiskt, jag känner av djurens energier,
om de mår bra eller ej, känner in i vilken del eller i vilket parti
på djurets kropp som det är en ev obalans, vad djuren har för känslor,
tar emot de bilder som de förmedlar till mig.

Skillnaden är att jag får en personlig kontakt med djuren, kan klappa djuren
om de tillåter det, vilket i vissa fall kan vara bra.
Den stora skillnaden för mig som talar med djuren är att hembesöken tar mer
på mina egna krafter, eftersom det brukar finnas en del andra människor runtomkring.

I vissa fall är det även andra djur som gärna vill att jag skall tala också med dem,
det kan kännas lite tungt i vissa fall, men efter avslutad konsultation går jag alltid fram till
de andra djuren också, för att höra om det kan vara något viktigt som just de vill förmedla, när jag
ändå är på plats.



Vid ett stall mötte jag en mycket duktig travhäst.
(ej hästen på bilden)

Den förmedlade mycket till mig bla var den förbaskad för att den hade gjort sig illa
så att den ej fick ut och träna utan fick stå och vila i sin box pga skadan.
Han var full av energi och ville ut och sprunga för fullt, trots skadan.

Här nedan i tältet ser ni en liten söt hund med väldigt speciella önskemål.
När jag mötte ägaren til hunden gjordes det kommunikation via distans.
Hundtiken som var gammal & som tyvärr ej finns kvar längre
i livet, sa till sin matte följande:

jag vill inte ligga i hundkojjan, jag tycker faktiskt att där kan rävar,
igelkottar mm få ligga & sova.

Ägaren frågade självklart:
Men vad önskar du dig då istället att sova i utomhus?
Jag vill ha ett eget tält & ligga i.
Sagt & gjort, de köpte nedan tält, ägaren satte upp tältet,
hunden var ute, ägaren gick in i sitt hus.

Efter ett tag undrade hon vart hunden var, vad kan hon ha tagit vägen?
Hon gick ut, hittade ingen hund, blev orolig, men så tittade hon i i tältet,
vem hade lagt sig tillrätta i sitt nya tält, jo som ni ser på nedan fotografi så var det självklart hunden.
Där låg hon i goaste ro & ville absolut inte lämna sitt tält, hon fick vad hon önskade sig.

Jag tycker själv att det är en härlig solskenshistoria.



En dikt till minne av tiken vilandes i tältet från Charlotta:

En liten hund med små vackra ögon
hon såg rakt in i människors själar
spred ljus & glädje, lycka & harmoni
nu är hennes jordeliv förbi.

Numera en liten ängel hon blivit
hon sitter & ser på sin matte & ler som hon alltid brukat
i samma stund som detta blir skrivet
Hennes gälla stämma
kommer ingen att glömma
i allas hjärtan kommer alltid den lilla sig gömma.

Matte säger hon & ler
jag dig numera från ovan ser,
allt är här tyst & stilla
gråt ej mer
min tass vilar ömt emot ditt huvud/bröst lilla.